Historia

Redan på 1500-talet låg Tista eller Tysta gamla by, kanske kommer namnet från hednaguden Tyr, uppe på kalkberget. År 1632 byggdes den första sätesgården på platsen, av Maria Sparre, ett kvadratiskt rödmålat timmerhus med grå detaljer. Från modell och tavlor kan vi se en typisk 1600-talsanläggning med ett tälttak som överbyggnad.

Maria sålde till sin syster Beata och svåger Schering Rosenhane, överståthållaren i Stockholm, som anses vara en av sin tids största statsmän.

Mot mitten av 1700-talet ägdes Tistad av kammarherre Fredrik Bengt Rosenhane, en av de sista ättlingarna till den urgamla släkten. Traditionen berättar att diktaren Creutz, på besök hos sina släktingar här på Tistad, diktade "Atis och Camilla" sittande uppe i den gamla lind som vi fortfarande kan se. I den berömda dikten från 1700-talet beröms naturen "där skogar, berg och fält en blandad målning ger." Och visst erbjuder trakten ett storartat landskap.

Rosenhane beslöt att riva det gamla huset för att på samma plats bygga sig ett nytt. Fortifikationsofficer Fredrik Wilhelm Hoppe, lärjunge till Hårleman, anlitades som arkitekt. Uppförande av slottsbyggnaden påbörjades 1766 och 5 år senare stod det nya stenslottet färdigt.

Den strama och för sin tid moderna ytterarkitekturen präglas av den bygynnande nyklassicismen i kontrast mot interiören, där den sena rokokon fått en osedvanligt rik blomning. Ingenting har sedan uppförandet förändrats i exteriören. Inomhus har en del förändringar skett på 1890-talet utförda av arkitekterna Isak Gustaf Clason och Gjörwell.

Slottet och slottsparken är byggnadsminnesförklarade sedan 1983. Länsstyrelsen motiverar beslutet:  "I sin ytterarkitektur är Tistad enastående i Sverige. Interiört är huvudbyggnaden osedvanligt rik med högklassiga inredningar… Tistad vittnar således med eftertryck om egenarten hos gången tids byggnadsskick och är därtill att anse som synnerligen märklig."

Sedan 1812 har slottet varit ägt och bebott av familjen Wachtmeister.